Lilla men tuffa bloggen: Saknaden är stor.

Ja när vi var på väg till erikslund så åkte vi förbi vägen till skerike aka rustberga och alla minnen kom liksom på en gång, när jag galloppa med Alex i djupa snön, när vi red i hagen och Alex backade upp på en backe, när jag och Tessan red ut tillsammans första gången, när jag red indie och fanny var inne i paddocken med hera och indie blev rädd och började bocka, när jag kontrollerade min rädsla för indie och tog den sista ridturen (som var helt underbar:´) ) När jag och fanny galloperade på ängen (jag på drutten och hon diana) och drutten bocka, när vi sedan på vägen hem mötte en motorcykel och drutten tänkte hoppa ner i diket (haha min min måste vart väldigt komisk;) ) När vi kom första dagen, på kvällen och fick se Indie i boxen första gången, alldelles ko lugn i det nya stallet, och jag blev varm i hjärtat att få veta att han var våran, sedan väntan på alex,medans vi väntade fick jag en äcklig klubba (haha kommer ihåg det som igår) och sedan se transporten komma med hästen jag älskade så oerhöt mycket(jag inte beskriva hur lycklig jag var) när han steg ut och stog där så j*vla vacker(absolut en utav dom vackraste hästarna jag sett)Jag var så glad att vi inte hade behövt skiljas åt eftersom det hade varit så nära.När Alex hade kommit in i sin nya box hälsade han på bästa kompisen(bara för att kolla så allt var okej) när hästarna hade mat och vatten åkte vi hem,När jag hoppade alex och han fastnade i bommen och skadade sig (jag trodde hela världen skulle gå under..), när alex var i sjuk hagen och jag gick in och gav han en bamsekram. alla minnen var inte bra men det var fler bra än dålig och rustberga har varit ett ställe som jag älskat, är jag nästan rädd för att åka till, men det har gett mig otroliga minnen och såna underbara minnen och en underbar vän och jag vet inte om jag hade haft modet, tankarna kring hästar och kärleken till dom om vi inte hade haft indie och alex i mitt liv, jag älskar dom båda!! men den sorgen när Alex blev såld och när Indie gick bort, den vill jag aldrig möta igen, men jag vet att jag måste:´(Tessans köttbulle och min Falukorv finns inte längre i våra liv men vi ska vara tacksamma för allt dom gett oss, om ni undrar är köttbullen Indie och falukorven Alex, dom har gett oss mod ,hopp, glädje, minnen som jag älskar så mycket, dom hästarna är oerhört bäst! :´)

Alla ni som mister något husdjur måste vara starka och se på det posetiva som djuren ger er och man måste också få gråta så skäms inte, gråt! :´)